Mor- och farföräldrar!
För mig har alltid mormor och morfar alltid betytt väldigt mycket! Min mormor var världens bästa mormor!! Åh saknar henne så!! Hade tyvärr inte samma kontakt med farmor och farfar. Farfar dog när min storebror va liten så han har jag aldrig träffat. Farmor hade jag inte så bra kontakt med som jag hade med mormor. Men kanske beror på att mina föräldrar inte hade lika kontakt med henne som med mormor... vad vet jag?
För mig är det därför viktigt att mina barn har en bra relation till sina mor och farföräldrar. Att dom vill vara med dom, hälsa på dom och ha en bra kontakt. Så för Linneas del spelade det mig ingen roll att jag och hennes biologiska pappa inte hade så bra kontakt, för sin farmor och farfar skulle hon då inte förlora. Hon har alltid haft en bra kontakt med dom... hon var inte så gammal när hon var hos dom ensam i Stockholm Och även idag åker hon dit lite då och då och är där över en helg. Nu är det så tråkigt att farfar fått hjärtinfarkt så han mår inte så bra... därför har Linnea inte kunnat träffa dem på länge. Men nästa vecka ska vi åka ner en sväng och hälsa på.
Med mina föräldrar hade Linnea en jättebra relation med när vi bodde i Leksand. Då va vi ju där varje dag... när kärleken drog oss till Tierp försvann den där "nära" relationen men det enda som är skillnad nu är ju egentligen bara att vi inte ses lika ofta! Men desto mer när vi väl ses... Tur är det ju också att Linnea alltid har varit så lättsam att ha att göra med, därmed har det ju aldrig varit så svårt att lämna bort henne.
Moa däremot är lite mer blyg och försiktig av sig. Men hóppas det går över... vill ju att hon ska ha en jättebra relation till sina mor och farföräldrar. Hennes farmor och farfar bor ju så nära så det är ju så självklart att hon ska ha en bra relation till dom. Att hon vill vara där, vill umgås med dem och trivas med dem. Dom blir ju lite extra viktiga för både Moa och Linnea då dom bara har dom på nära håll. Linneas farmor och farfar i Stockholm och deras mormor och morfar i Leksand. Och självklart blir dom extra viktiga för mig, då jag inte har mina föräldrar i närheten!!!
För mig är det därför viktigt att mina barn har en bra relation till sina mor och farföräldrar. Att dom vill vara med dom, hälsa på dom och ha en bra kontakt. Så för Linneas del spelade det mig ingen roll att jag och hennes biologiska pappa inte hade så bra kontakt, för sin farmor och farfar skulle hon då inte förlora. Hon har alltid haft en bra kontakt med dom... hon var inte så gammal när hon var hos dom ensam i Stockholm Och även idag åker hon dit lite då och då och är där över en helg. Nu är det så tråkigt att farfar fått hjärtinfarkt så han mår inte så bra... därför har Linnea inte kunnat träffa dem på länge. Men nästa vecka ska vi åka ner en sväng och hälsa på.
Med mina föräldrar hade Linnea en jättebra relation med när vi bodde i Leksand. Då va vi ju där varje dag... när kärleken drog oss till Tierp försvann den där "nära" relationen men det enda som är skillnad nu är ju egentligen bara att vi inte ses lika ofta! Men desto mer när vi väl ses... Tur är det ju också att Linnea alltid har varit så lättsam att ha att göra med, därmed har det ju aldrig varit så svårt att lämna bort henne.
Moa däremot är lite mer blyg och försiktig av sig. Men hóppas det går över... vill ju att hon ska ha en jättebra relation till sina mor och farföräldrar. Hennes farmor och farfar bor ju så nära så det är ju så självklart att hon ska ha en bra relation till dom. Att hon vill vara där, vill umgås med dem och trivas med dem. Dom blir ju lite extra viktiga för både Moa och Linnea då dom bara har dom på nära håll. Linneas farmor och farfar i Stockholm och deras mormor och morfar i Leksand. Och självklart blir dom extra viktiga för mig, då jag inte har mina föräldrar i närheten!!!
Kommentarer
Trackback
