8 år sen!!
Ja då har det gått 8 år... 8 år av sorg, längtan, ångest mm. Många känslor och tankar har cirkulerat. För 8 år sedan fick jag min efterlängtade son! Hugo... en stor och välskapt kille på 4770 g och 57 cm. Men tyvärr blev förlossningen för jobbig för honom och en hjärnblödning senare var han borta... mitt första barn, min första son försvann ur mitt liv alldeles för fort. Han fick inte ens chansen att se världen! Den här dagen för 8 år sen var den bästa och den värsta i mitt liv. Endast 21 år var jag och trodde absolut inte att livet kunde få en sån tvär vändning. Från lycka, väntan, förväntansfull och längtan till något så helt oväntat, olyckligt, hemskt och fruktansvärt. Att mista sitt barn är det värsta som kan hända, och det hände mig. Varför mig??? Jävla läkare, varför räddade dom inte honom!! Åh så mycket känslor det väckte... känslor jag aldrig trodde fanns. Samtidigt blev jag helt tom... men det jobbigaste var nästan ändå att se min familj så ledsna. Min bror, pappa, mamma och min syster. Vad har jag gjort för att få dem så ledsna??? Jag la skulden på mig själv... vad gjorde jag för fel? Alla sa att jag inte gjort något fel men än idag kan jag känna att det va mitt fel. Mitt fel att min son dog... mitt fel att alla var ledsna. MITT FEL!!!
Att gå till affären utan barnvagn, alla hade ju sett mig med den stora magen, förväntade sig att jag skulle komma med barnvagn. Men där kom jag, utan mage och utan barnvagn. Folk tittade bort, undvek mig och jag gjorde detsamma. Dom tyckte det var jobbigt för dom visste inte vad dom skulle säga och jag visste inte hur dom skulle reagera om jag berättade och då undvek jag situationen istället.
Idag 8 år senare är livet värt att leva pga mina döttrar, min kära sambo och min familj. Hugo kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Just idag, på årsdagen känns allt lite extra jobbigt. Den 11/7 kommer alltid vara en speciell dag, pga Hugo! Men även för min lilla systerdotter Stella, som valde att titta ut i världen på samma dag som Hugo fast 7 år senare.... Det kanske var en mening med att hon skulle födas samma datum som Hugo. Kusinerna kanske har en speciell kontakt någonstans i något liv som vi inte vet om! Om inte annat så tänker jag iaf så, så känns allt lite bättre. Jag vet också att min mormor och morfar finns i himlen med Hugo!! Någon som tar hand om honom där uppe!
Jag älskar dig Hugo och jag kommer alltid sakna något i mitt liv, DIG!!
Att gå till affären utan barnvagn, alla hade ju sett mig med den stora magen, förväntade sig att jag skulle komma med barnvagn. Men där kom jag, utan mage och utan barnvagn. Folk tittade bort, undvek mig och jag gjorde detsamma. Dom tyckte det var jobbigt för dom visste inte vad dom skulle säga och jag visste inte hur dom skulle reagera om jag berättade och då undvek jag situationen istället.
Idag 8 år senare är livet värt att leva pga mina döttrar, min kära sambo och min familj. Hugo kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Just idag, på årsdagen känns allt lite extra jobbigt. Den 11/7 kommer alltid vara en speciell dag, pga Hugo! Men även för min lilla systerdotter Stella, som valde att titta ut i världen på samma dag som Hugo fast 7 år senare.... Det kanske var en mening med att hon skulle födas samma datum som Hugo. Kusinerna kanske har en speciell kontakt någonstans i något liv som vi inte vet om! Om inte annat så tänker jag iaf så, så känns allt lite bättre. Jag vet också att min mormor och morfar finns i himlen med Hugo!! Någon som tar hand om honom där uppe!
Jag älskar dig Hugo och jag kommer alltid sakna något i mitt liv, DIG!!
